Bunkan

Alltså ibland vet jag inte vad som är fel med mig... Rätt mycket antar jag men ändå. Nu är det såhär att jag ska skriva mitt examensarbete om stormar i sydsverige och då ska man ju alltid ha en sån fin inledande text där man får läsaren att faktiskt vilja fortsätta läsa samt alla en frågor och sånt ska finnas med. Abstract kanske det heter eller något liknande. Mitt problem nu är att på tåget hem från Malmö idag så formulerade jag det jättebra i huvudet hur jag skulle skriva det snyggt och fånga intresset, men nu när jag satte mig ner och faktiskt skulle skriva så är det helt blankt. Allt jag skrivit ner hittentills låter astråkigt och jag tycker synd om människan som faktiskt måste läsa det... Hädanefter måste jag alltså direkt skriva ner det jag tänker för att komma ihåg det, annars blir det bara skit av det.

Saken är den att jag har egentligen alltid älskat att skriva, en gång i tiden ville jag bli författare, hade historier redo i huvudet och allt, men sen fastnade jag vid det där att faktiskt skriva ner det. Allting låter mycket bättre i mitt huvud än vad det gör på papper sen, vilket är synd, hade säkert blivit en väldigt framgångsrikt författare ;) skämt åsido. Men skriver jag på någonting så kan jag skriva ungefär 1-2 sidor innan det tar slut, så noveller hade kanske fungerat men det blir man inte direkt rik på om man säger så. Hade jag fått bestämma nu hade jag älskat att skriva en bok om meteorologi, en bok som även den oinsatta människan kan förstå, det hade varit grymt som bara den. Men återigen fastnar jag vid problemet att jag faktiskt inte kan skriva. Nej jag får väl drömma mig fram till vad jag ska skriva som inledande text för nu kallar sängen! Sov gott världen.